Konflikthantering

 

Det är inte alltid lätt att på olika sätt umgås och vara bland människor. Det kan vara svårt med relationer och ibland uppstår det konflikter. Vi handskas med konflikter på olika sätt. Vissa personer blir väldigt arga och utåtagerande och måste hävda sin synpunkt och ha rätt medan andra blir tysta och säger inte vad de tycker, tänker eller känner - de är konflikträdda. Och sedan finns det varianter där emellan.

​

  

Fly, fäkta eller spela död (flee, fight or freeze)

Vi reagerar väldigt olika på stress och situationer som vi känner är farliga för oss. Stress är en försvarsmekanism som funnits hos oss människor sedan samlar- och jägarsamhället. Kroppen reagerar med att pumpa adrenalin i blodet, sinnena skärps och vissa funktioner i kroppen, t.ex. matsmältning, blir långsammare. Så förbereder vi människor oss på fara. När vi levde i jägarsamhället hade vi andra faror än nu, t.ex. hot från rovdjur, men kroppen reagerar fortfarande på samma sätt. 

 

Det finns olika sätt att reagera på stress och faror som vi har med oss från förr och även från djuren. Antingen kan man fly från faran eller så fäktar man, möter faran eller så väljer man att spela död, "frysa" sig. Man väljer då att lägga sig ner och låtsas vara död och hoppas att faran försvinner. Vilken av dessa reaktioner vi väljer, beror på vilka faktorer vi utsätts för, vilka utmaningar och situationer, tillsammans med vår självuppfattning, dvs. hur vi spontant bedömer att den specifika situationen bör lösas för att öka våra chanser att klara oss på bästa sätt. Dessa tre sätt kan också appliceras på hur vi fungerar vid konflikter, som kan orsaka mycket stress.

​

Man kan ju själv också fundera på om man oftast reagerar instinktivt på ett visst sätt vid konflikter, stress och faror. Är du en person som fäktar och slåss för din åsikt eller för att klara en situation, ger allt du kan och har för att klara ett prov, ett uppdrag eller något annat? Ibland stångar dig blodig? Eller är du en person som använder din energi till att fly, så fort det bara går, när det känns jobbigt, hotfullt eller svårt? Vid ett stundande prov eller föredrag som känns helt omöjligt, ringer du och sjukanmäler dig samma dag? Eller sticker du huvudet i sanden och låtsas som det regnar - dvs. spelar död? Ingen reaktion är bättre än någon annan utan det beror på faran och situationen vilken av dessa reaktionsförmågor som fungerar bäst.

 

Flera studier från forskare har visat att minst 70 procent av alla kvinnor som utsatts för våldtäkter, reagerade med en ”frysreaktion” (spela död) – de blev orörliga och oförmögna att göra motstånd när de utsattes för en våldtäkt. Nästan 50 procent av dessa kvinnor hade upplevt frysreaktionen som ”extrem”. Både samhället och de utsatta kvinnorna har föreställningen att man ska göra motstånd vid en våldtäkt och skrika och sparka, eller kanske försöka springa därifrån. Många utsatta känner skam och skuld för att de inte gjort motstånd trots att detta är det vanligaste sättet att reagera, att man "fryser". Det hjälper många att de förstår att de reagerat helt normalt och inte kan styra de signaler hjärnan ger till kroppen utan det sker på ren överlevnadsinstinkt. Det är också av stor vikt att rättsväsendet och rättsprocessen har kunskap om detta vanliga reaktionsmönster, eftersom våldtäktsoffret ofta ifrågasätts för att inte ha gjort motstånd och inte fått några fysiska skador. När man spelar död kopplas kroppen bort istället för att kämpa, för att "rädda" kroppen från skador. Denna reaktion är inget man kan styra själv utan den sker på instinkt.

  

​

Empatisk kommunikation - giraffspråket

Empatisk kommunikation kallas också för nonviolent communication eller giraffspråket. Detta sätt att kommunicera skapades på 70-talet där giraffen blev en symbol. Giraffen har ett stort hjärta, ser långt fram och har överblick, har lång hals och syns och är sårbar. Den stannar upp och reflekterar och analyserar situationer.

​

Det finns ett behov inom oss som vi inte fått tillfredsställt bakom varje invant beteende och känsla. Genom empatisk kommunikation kan vi öva och lära oss att få kontakt med kroppen för att kunna känna och sätta ord på våra känslor och behov. Metoden kan användas i konflikter men även i våra relationer för att förstå hur andra människor tänker och känner och på så vis få ännu bättre förhållande till andra människor omkring oss.

​

I giraffspråket väljer man att visa sina känslor och uttrycka sin sårbarhet men även visa medkänsla. Man uttrycker vad man känner, behöver och önskar och är även beredd att ta emot, lyssna, känna in och visa att man hört den andres känslor, behov och önskningar. Genom giraffspråket löser man konflikter och skapar också kontakt och förståelse för varandra. 

​

Det finns fyra steg i empatisk kommunikation:

1. Vad jag observerar (utan att värdera eller analysera)

2. Hur jag känner 

3. Vilka behov jag har

4. Mina önskemål konkret och positivt

​

Det handlar om att man utgår från sig själv och sina egna behov istället för att kritisera den andra personen. Här nedan kommer ett exempel på hur man kan uttrycka sig i empatisk kommunikation med de fyra stegen. Någon har skrivit och sagt att det högsta måttet på mänsklig intelligens är att kunna observera utan att värdera. Med det sagt är empatisk kommunikation något som kräver övning och att du har tålamod med dig själv.

​

1. "När jag hör att du pratar samtidigt som jag pratar... (observation utan värdering)

​

2. ...så känner jag mig frustrerad och orolig... (en "ren" känsla som inte har med vad vi tänker om vad andra har gjort mot oss, om det var bra eller dåligt, dvs. inte en värderande känsla. Känslan beskriver endast vad vi verkligen känner)

​

3. ...för att jag har behov av kontakt och av att bli hörd... (mitt behov)

​

4. ...så jag vill be dig om att vänta med att säga det du har att säga tills jag är klar...          (vad jag vill be om/mitt önskemål - konkret och positivt)

​

...vill du det?" (eftersom giraffspråket/empatisk kommunikation handlar om att vi alla mår bäst av att ge och ta emot av fri vilja, avslutar man med en fråga om den andra personen kan tänka sig att möta vår önskan/vårt behov).

​

Självklart kan dessa fyra steg uttryckas mer avslappnat och med färre ord och ord som passar en själv bäst men gången följer de fyra stegen när man kommunicerar.

​

 

Silent treatment

Silent treatment är en form av bestraffning med tystnad som vissa personer använder vid t.ex. konflikter och liknande situationer. Det är ett sätt att fly istället för att tala och genom tystnaden uttrycka sin ilska  eller sitt missnöje. Det innebär att personen bestraffar den andra parten i konflikten med tystnad istället för att lösa konflikten genom dialog. Oftast vill man inte lösa konflikten utan man vill att den andra personen ska straffas genom tystnaden och på så sätt ge med sig och se konflikten/situationen genom samma synsätt som den som utövar silent treatment. Dock är denna metod inte effektiv för att övervinna eller lösa ett problem eller få någon annan att ändra sig. Det som händer är att det läggs till ännu mer spänning i relationen, förutom den som redan finns i konflikten.

​

Den som utövar silent treatment vill bestraffa den andra personen och få den att förstå att den gjort fel. Men personen som blir utsatt för silent treatment kan inte tolka tystnaden och förstår oftast inte vad som hänt eller vad som är problemet. Tystnaden skapar istället mer avstånd mellan personerna ifråga och kan skada banden dem emellan. Genom tystnaden läggs locket på konflikten och dialogen bryts. 

​

Att använda sig av tystnad som bestraffning är ett naivt och passivt-aggressivt sätt att handskas med konflikter. Man är aggressiv på ett passivt sätt, inte genom våld eller skrik utan genom att stänga alla dörrar till kommunikation och skapa många tolkningar och lidande hos den andra personen. Man förtrycker med tystnad. Den som behandlas som osynlig tappar sin energi och kraft, känner sig mindre värd och känner sig oviktig och betydelselös. Frågor går runt i huvudet på personen som förtrycks med tystnad: "Vad har jag gjort?", "Vad är fel?" osv. Det finns ingen möjlighet till samtal där man kan förklara hur man upplevt situationen, från båda hållen, och förenas i någon slags förståelse för varandra. Många har beskrivit att de ältar vad som hänt och varför och även får fysiska symptom som magont, i vissa fall även så långt som blödande magsår. Flera personer beskriver hur de ändrat sin personlighet för att kunna umgås med personen ifråga och inte vågat vara sig själva eller säga vad de tycker.

 

En person som utsätts för tystnad som bestraffning, ska inte "springa" efter personen som gör detta och be om ursäkt och försöka få till ett samtal om vad som hänt. Detta är inget som fungerar väl i denna situation. Det brukar istället förvärra situationen ytterligare. Det bästa man kan göra är att försöka vara som vanligt och göra det man brukar göra, trots att man inom sig mår dåligt och skulle vilja nå den andra personen. Man behöver inte undvika personen ifråga utan uppträda korrekt och artigt utan att vara överdrivet trevlig eller tillmötesgående. Man kanske möts av tystnad vid en artig fråga och då får det vara så. Det enda man kan göra då är att ägna sig åt sina egna saker och aktiviteter för att vid ett senare tillfälle, när allt är som vanligt igen, ta upp detta till diskussion. Man får förklara hur man upplever denna typ av bestraffning vid konflikter/meningsskiljaktigheter och hur det påverkar en själv och relationen och få till nya fungerande lösningar tillsammans.

​

Personen som utövar silent treatment är antagligen konflikträdd och har kanske inte haft tillfälle att öva sig under uppväxten i konflikthantering utan man kanske har sopat konflikter under mattan för att det skulle vara lugnt och behagligt. Det som då händer är att man lärt sig att det är farligt med konflikter och de går inte att lösa genom att alla får uttrycka hur de känner och tycker och att man sedan försöker komma överens. Istället kanske man lärt sig metoden silent treatment från någon förälder som utövat den i familjen. Man kanske inte ens är medveten om att man gör detta.

Hur kan man göra istället för att använda sig av tystnaden? Det är alltid bättre att försöka prata och uttrycka hur man känner och vad man upplevt i en situation. Att utgå från sig själv och hur man påverkades av konflikten fungerar bättre än att säga vad den andra personen gjort fel (giraffspråket). Att prata från hjärtat brukar oftast fungera och skapa förståelse.

​

​